Publicerad: 18 december 2019

HFD: Synnerlig brådska gav rätt direktupphandla

Sammanfattning av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 december 2019 i mål nr 6735-6806-18

Ett kommunförbund upphandlade under 2016 tillsammans med flera andra upphandlande myndigheter ett ramavtal för fast och mobil telefoni. Bolag A tilldelades ramavtalet. Efter överprövning beslutade kammarrätten att upphandlingen skulle göras om. HFD beslutade att inte pröva målet, vilket innebar att kammarrättens dom stod fast.

Under överprövningstiden valde flera av de upphandlande myndigheterna att direktupphandla de aktuella telefonitjänsterna från Bolag A.

Bolag B ansökte till förvaltningsrätten om att de direktupphandlade avtalen skulle ogiltigförklaras.

Förvaltningsrätten ansåg att det förelåg förutsättningar för att ogiltigförklara samtliga avtal. En del av dessa förklarades ogiltiga, medan resterande fick bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

Kammarrätten ändrade inte domen.

Bolag A och de upphandlande myndigheterna överklagade till HFD och yrkade att Bolag B:s ansökan om ogiltighet skulle avslås eftersom myndigheterna haft rätt att direktupphandla, antingen på grund av lågt värde eller på grund av synnerlig brådska.

HFD anförde sammanfattningsvis följande i sin dom.

En av frågorna i målet gällde klagorätten för de myndigheter vars avtal fått bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Enligt HFD hade de upphandlande myndigheterna inte rätt att överklaga domen i denna del. HFD hänvisade i sammanhanget till HFD 2017 ref. 45, HFD 2017 not. 22 och HFD 2014 ref. 49.

När det gällde de ogiltigförklarade avtalen var frågan om de upphandlande myndigheterna haft rätt att direktupphandla.

De aktuella avtalen var del av ett avtalspaket som förhandlats fram för samtliga upphandlande myndigheters räkning av kommunförbundet. Kommunförbundet hade administrerat förfarandet och då agerat både för egen och för de andra myndigheternas räkning. De aktuella telefonitjänsterna fick anses ha anskaffats genom en så kallad tillfällig gemensam upphandling. Värdet av samtliga avtal skulle därför räknas samman vid bedömningen av om direktupphandlingsgränsen har överskridits. Det var ostridigt att värdet överskred direktupphandlingsgränsen i 19 kap. 7 § tredje stycket LOU. Därmed var förutsättningarna för att använda direktupphandling på grund av lågt värde inte uppfyllda.

Nästa fråga var om direktupphandling fick användas på grund av synnerlig brådska enligt 19 kap. 7 § tredje stycket jämförd med 6 kap. 15 § LOU.

Av praxis framgår att undantaget från skyldigheten att annonsera ska tolkas restriktivt. Det är den upphandlande myndigheten som ska visa att samtliga villkor i undantags­bestämmelsen som konstituerar synnerlig brådska är uppfyllda (se HFD 2017 ref. 66 och där anmärkta rättsfall).

Av utredningen framgick att den aktuella anskaffningen av telefonitjänster avsåg att tillgodose ett trängande behov av att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner efter det att det befintliga ramavtalet inom kort skulle löpa ut. Vidare framgick att det primära syftet med de direktupphandlade avtalen var att tillgodose myndigheternas behov av telefonitjänster fram till dess att den pågående och annonserade ramavtals­upp­hand­lingen kunde avslutas.

Direktupphandlingen fick anses ha varit absolut nödvändig.

Frågan var då då om det förelåg synnerlig brådska för myndigheterna att ingå avtalen och – om så var fallet – om brådskan berodde på omständigheter som inte kunde tillskrivas och inte hade kunnat förutses av myndigheterna.

Eftersom det befintliga ramavtalet upphörde att gälla saknade myndigheterna möjlighet att med stöd av det avtalet säkerställa fortsatt leverans av telefonitjänster och det fanns inte tid att genomföra en upphandling genom ett annonserat förfarande. På grund härav förelåg det synnerlig brådska för myndigheterna att ingå tillfälliga avtal om telefonitjänster till dess att en ny annonserad ramavtalsupphandling kunde genomföras.

Det framgick av utredningen att den annonserade upphandlingen av ramavtal av telefonitjänster påbörjades i juni 2016 och därmed i tillräckligt god tid för att ett nytt ramavtal skulle kunna ingås när det befintliga ramavtalet upphörde att gälla den 15 oktober 2017. Den brådska som uppkom i början av oktober 2017 fick därmed anses ha berott på en för myndigheterna oförutsedd omständighet, nämligen den utdragna överprövningsprocessen.

Mot denna bakgrund var förutsättningarna för att använda direktupphandling på grund av synnerlig brådska uppfyllda. Det saknades grund för att ogiltigförklara de direktupphandlade avtalen. Underinstansernas avgöranden avseende avtalen upphävdes och Bolag B:s ansökan avslogs.

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!