Publicerad: 9 juni 2020

HFD: Okej med relativ begränsning av prissättning

Sammanfattning av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 8 maj 2020 i mål 6102-19

En kommun upphandlade ett ramavtal för asfaltsbeläggningar, asfaltfräsning och vägmarkering samt anslutande tjänster. Leverantörerna skulle i anbuden ange à-pris för olika mängdintervall. Kommunen angav att anbud där à-priset för ett större mängdintervall var högre än à-priset för ett mindre mängdintervall för samma typ av arbete skulle förkastas.

Ett bolag lämnade anbud och angav ett högre à-pris för ett större mängdintervall än för ett mindre mängdintervall för en viss typ av arbete.

Kommunen förkastade bolagets anbud på grund av bristande kravuppfyllelse och beslutade att ingå ramavtal med en annan leverantör.

Bolaget ansökte om överprövning och anförde att kravet stod i strid med LOU. Förvaltningsrätten avslog ansökningen. Efter att bolaget överklagat till kammarrätten biföll den domstolen överklagandet och beslutade att upphandlingen skulle göras om. Enligt domstolen hade kravet, på samma sätt som gäller för golvpriser, hindrat kommunen från att bedöma anbuden i verklig konkurrens med varandra. Kommunen hade därför, enligt kammarrätten, brutit mot likabehandlingsprincipen.

Kommunen överklagade kammarrättens dom och yrkade att bolagets ansökan skulle avslås. Kommunen anförde bland annat att syftet med kravet inte var att på förhand fastställa att anbud under en viss prisnivå skulle anses vara onormalt låga, utan att säkerställa att kommunen fick bästa möjliga villkor, samt att motverka osund strategisk anbudsgivning.

Bolaget ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bland annat att utvärderingsmodellen uppvisade stora likheter med den golvprismodell som bedömts vara otillåten i praxis.

HFD anförde bland annat följande i sin dom.

En upphandlande myndighet har en relativt stor frihet att närmare bestämma vilka obligatoriska krav som ska gälla för en viss upphandling. Kraven måste dock utformas så att de är förenliga med de grundläggande principerna för offentlig upphandling, bland annat att leverantörer ska behandlas på ett likvärdigt sätt, och med upphandlingslagstiftningen i övrigt.

När det gäller krav relaterade till prissättningen i anbudet har HFD i rättsfallet HFD 2018 ref. 50 funnit att det inte var förenligt med upphandlingslagstiftningen att som ett obligatoriskt krav ange att ett timarvode måste uppgå till en viss lägsta nivå, det vill säga att tillämpa ett golvpris. Detta motiverades med att ett obligatoriskt krav på ett visst lägsta pris hindrar leverantörerna från att konkurrera med priset eftersom anbud under golvpriset automatiskt utesluts. Ett sådant förfarande kan därför leda till att leverantörerna behandlas olika. Domstolen framhöll också att ett golvpris innebär att den upphandlande myndigheten saknar möjlighet att bedöma inkomna anbud i verklig konkurrens med varandra och att bedöma om ett anbud med ett lågt pris är seriöst menat. Ett anbud som myndigheten uppfattar vara grundat på ett onormalt lågt pris ska därför i stället utvärderas efter ett sådant kontradiktoriskt förfarande som föreskrivs i bestämmelserna om onormalt låga anbud.

Det krav som skulle prövas i det aktuella fallet innebar även det att leverantörerna inte fick prissätta sina anbud helt fritt eftersom det pris som en leverantör angav för ett visst mängdintervall blev styrande för det pris som fick anges för andra mängdintervall avseende samma typ av arbete. Däremot angav kravet ingen absolut nedre gräns för hur låga priser som får offereras. Kravet hindrade således inte leverantörerna från att konkurrera med sina priser. Kravet var inte heller konstruerat på ett sådant sätt att det ledde till att onormalt låga anbud automatiskt förkastas.

Det aktuella obligatoriska kravet skilde sig således på ett avgörande sätt från det som prövades i HFD 2018 ref. 50. Kravet kunde enligt HFD:s mening inte anses komma i konflikt med likabehandlingsprincipen eller med bestämmelserna om onormalt låga anbud. Det hade inte heller kommit fram att kravet på något annat sätt stred mot upphandlingslagstiftningen. Det stod klart att bolagets anbud inte uppfyllde kravet. Kommunen gjorde alltså rätt när den förkastade anbudet. Bolagets ansökan om överprövning skulle därför avslås.

Informationsansvarig

  • Daniel Ekwall
    Förbundsjurist

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!