Publicerad: 18 mars 2020

Dosdispenseringsavtal stod fast – inte fråga om otillåtna ändringar

Sammanfattning av Förvaltningsrätten i Umeås dom den 5 december 2019 i mål nr 1771-18, 1790-18, 1816-18 och 1817-18

Fyra regioner genomförde en gemensam ramavtalsupphandling gällande dosdispensering av läkemedel. En av regionerna infordrade anbud på uppdrag av de övriga, men alla fyra regioner meddelade egna tilldelningsbeslut. Bolag A antogs som leverantör, varefter avtal ingicks mellan regionerna och Bolag A.

Bolag B menade att regionerna och Bolag A därefter avvek från de upphandlade avtalen i sådan omfattning att det var fråga om otillåtna ändringar samt att nya avtal skulle anses ha ingåtts genom otillåten direktupphandling.

Bolag B ansökte till förvaltningsrätten om ogiltigförklaring av dessa påstått nya avtal.

De avvikelser som Bolag B gjorde gällande hade skett rörde två krav i upphandlingen. Det ena kravet gällde att leverantören skulle följa de lagar som gäller för dosapotek angående utbyte till ”periodens vara”. ”Periodens varor” utses månadsvis av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) och utgörs av generiskt utbytbara läkemedel med lägst pris. Det andra kravet gällde att leverantören skulle sälja läkemedel ur den förpackning som gav lägst enhetspris.

Regionerna och Bolag A motsatte sig ansökan.

Förvaltningsrätten anförde sammanfattningsvis följande i sin dom.

Frågan var om det skett sådana förändringar jämfört med befintliga ramavtal att det uppkommit nya avtal som rätteligen borde ha upphandlats enligt LOU. Det ankom på Bolag B, som hävdade att förändringar skett, att tydligt klargöra och visa på vilket sätt dessa förändringar skett.

När det gällde kravet som handlade om ”periodens vara” gjorde förvaltningsrätten följande bedömning. Parterna hade beskrivit att det utvecklats en fast praxis gällande tillämpningen av bestämmelserna om ”periodens vara” för dosapotek. De avvikelser som gjorts syntes enligt förvaltningsrätten i allt väsentligt vara tillåtna utifrån den praxis som utvecklats. Det var därför inte visat att Bolag A inte uppfyllde det ställda kravet.

När det gällde kravet om lägsta enhetspris fann förvaltningsrätten inte heller i den delen att det var visat att avvikelser förekommit i någon betydande omfattning.

På grund av det anförda, och då inte heller vad som i övrigt anförts av Bolag B visade att några ändringar i strid med 17 kap. 9-14 §§ LOU hade gjorts, skulle Bolag B:s ansökan om ogiltighet avslås, och avtalet ogiltigförklarades alltså inte.

Bolag B överklagade till kammarrätten, som den 11 februari 2020 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Bolag B har överklagat kammarrättens beslut till HFD, som den 9 mars 2020 ännu inte fattat beslut i frågan om prövningstillstånd.

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!