Regionerna styrs av politiker som valts direkt av medborgarna i regionen. Det betyder att medborgarna har stora möjligheter att påverka och kontrollera hur regioner utför sina uppdrag.
Regionerna styrs genom direktvalda politiska församlingar, så kallade regionfullmäktige. Dessutom finns det politiska uppdrag inom regionstyrelser, i olika nämnder och utskott.
Det finns knappt 4 600 förtroendevalda i landets 21 regioner. Merparten, 94 procent, är fritidspolitiker och sköter därmed sina uppdrag vid sidan av arbete eller studier.
Vart fjärde år väljer medborgarna politiker till regionfullmäktige. Valet sker samtidigt som valet till riksdagen. För att få rösta i regionvalet ska man dels:
dels uppfylla något av villkoren att man är:
Den som får rösta till regionen kan också väljas till politiska uppdrag.
Regionfullmäktige är det högsta beslutande organet på regional nivå. Fullmäktige representerar befolkningen och tar beslut i regionernas viktigaste frågor.
Fullmäktige kan överlåta (delegera) till styrelsen eller övriga nämnder i vissa ärenden.
Riksdagen har beslutat att alla landsting blir regioner 2019 och tar över det regionala utvecklingsansvaret. Det ger varje region bättre möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar.
Styrelsen leder och samordnar allt arbete inom regionen. Den ansvarar för regionens ekonomi. Mellan sammanträdena i fullmäktige leder regionstyrelsen det politiska arbetet.
Vidare information om val och maktfördelning i regioner
Regionfullmäktige beslutar vilka nämnder som ska finnas och väljer ledamöter. Varje nämnd ansvarar för ett visst ansvarsområde. Exempel på nämnder som finns i många regioner är hälso- och sjukvårdsnämnd och kulturnämnd.
Eftersom regionerna själva bestämmer vilka nämnder de vill ha ser det olika ut runt om i Sverige. Alla frågor som kommer till fullmäktige förbereds i någon av nämnderna. I mindre frågor kan nämnderna besluta direkt.
I praktiken är det tjänstemän som sköter själva genomförandet av regionens verksamheter, men de förtroendevalda har alltid det yttersta ansvaret. Arbetsuppgifter kan vara att organisera tandvården inom länet eller att fatta beslut om färdtjänst till en enskild person.
Kommunallagen styr regionernas och kommunernas verksamhet. Regionerna styrs också av speciallagar som hälso- och sjukvårdslagen.
Det kommunala självstyret är en princip som är inskriven i regeringsformen, en av grundlagarna. Regionerna måste följa de ramar som riksdag och regering bestämt, men utöver det ger det kommunala självstyret regionerna rätt att:
Genom medborgardialog kan politiker tillsammans med medborgare diskutera inriktningar och prioriteringar för regionen. Det sker på många olika sätt men syftar till att lyssna in varandras åsikter och förbereda hållbara politiska beslut. Förutom olika former av medborgardialoger finns så kallade medborgarförslag och folkinitiativ.
Ungefär hälften av regionerna har infört medborgarförslag och det innebär en rätt för den som är folkbokförd i en region att väcka ärenden i fullmäktige om frågor inom regionens ansvarsområde.
Det förstärkta folkinitiativet innebär att en rådgivande folkomröstning ska hållas i en fråga om minst tio procent av de röstberättigade begär det om inte två tredjedelar av närvarande ledamöter i fullmäktige motsätter sig det.
Regionerna har ansvar för den interna kontrollen. Det finns statliga tillsynsmyndigheter som granskar och stödjer regionernas arbete. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är ett exempel på en tillsynsmyndighet som bevakar patienternas säkerhet inom hälso- och sjukvården.
Alla regioner har en egen revision. Revisorerna är ett demokratiskt kontrollorgan som varje år granskar måluppfyllelse, ekonomi och intern kontroll.
Om man är missnöjd med vården eller över hur man har blivit bemött kan man klaga. I första hand ska medborgaren vända sig till den vårdinrättning som man är missnöjd med.
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!