Publicerad: 24 juli 2020

Möjligheter för kollektivtrafikföretagen att förebygga samt åtgärda trängsel

För närvarande kommer det in många frågor till SKR om vilka möjligheter kollektivtrafikföretagen har i fråga om att förebygga samt åtgärda trängsel med anledning av risken för spridning av det virus som orsakar sjukdomen covid-19.

Mot denna bakgrund har förbundet tagit fram en sammanställning över vad som gäller avseende åtgärder mot trängsel inom de olika trafikslagen. Kazimir Åberg, Sveriges ledande expert på ordningslagen, har anlitats för att ta fram två rättsutredningar som behandlar frågorna.

Med begreppet kollektivtrafikföretag avses regionala kollektivtrafikmyndigheter, dess entreprenörer samt privata verksamhetsutövare.

Yttrande om smittskyddsåtgärder i kollektivtrafiken (PDF, nytt fönster)

Yttrande om smittskyddsåtgärder i järnvägs- och sjötrafik (PDF, nytt fönster)

Den som anordnar buss-, tåg eller sjöresan bestämmer vilka regler som gäller för resor med företagets färdmedel

Företagen har en exklusiv befogenhet, inom ramen för gällande föreskrifter, att bestämma vilka regler och resevillkor som ska gälla hos företaget. Både vad gäller för resan i sig samt vilka förhållningsregler resenärer och andra har att iaktta under resan. Vilka förhållningsregler som kan utfärdas är i stor utsträckning oreglerat, så länge det inte handlar om regler som ställs upp i diskriminerande syfte.

Sådana regler kan bland annat innebära begränsningar av hur många personer som samtidigt får vistas i ett visst fordon, hur långt avstånd passagerare ska hålla mellan varandra och liknande. Detta gäller oavsett om resan sker med tunnelbana, fartyg, pendeltåg, regionaltåg, spårvagn eller annat färdmedel.

Det har kommit in frågor om huruvida Polismyndigheten har rätt att ge råd och anvisningar om vilka resevillkor avseende trängsel som kollektivtrafikföretagen har möjlighet att ställa upp. Enligt SKR:s bedömning är detta en fråga som uteslutande hanteras av företagen själva.

Polismyndigheten har således inte befogenhet att ge sådana råd eller anvisningar. Om så ändå skulle ske, och beskeden uppfattas som negativa ingripanden, i konkret fall skulle det kunna utgöra ett överklagbart beslut med tillämpning av de principer som fastställts i dåvarande Regeringsrättens dom RÅ 2004 ref. 8.

Hur kan ett kollektivtrafikföretag agera i syfte att förebygga trängsel och komma till rätta med trängsel som redan har uppstått?

Buss, tunnelbana och spårväg

Det finns inget hinder mot att kollektivtrafikföretaget eller dess anställda informerar resande och andra om innehållet i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (HSLF-FS 2020:12 med ändringar t.o.m. HSLF-FS 2020:31) eller i företagets resevillkor.

Genom bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen ges en trafiktjänsteman (spärrvakter, förare, konduktörer, trygghetsvärdar och liknande) befogenhet att ge trafikanter och andra anvisningar eller tillsägelser som behövs för att ordningen eller säkerheten i trafiken ska upprätthållas. Befogenheterna har knutits till själva trafikfunktionen. Befogenheterna gäller bland annat för själva färdmedlet, väntsalar samt biljetthallar och andra utrymmen som allmänheten har tillträde till. Eftersom befogenheterna är knutna till trafikfunktionen har en trafiktjänsteman rätt att ingripa varhelst så krävs om det är nödvändigt för trafikens behöriga gång. Det innebär att också platser som större knutpunkter och hållplatser med stor ansamling av trafikanter omfattas.

Befogenheten ger trafiktjänstemannen rätt att ge trafikanter och andra de anvisningar eller tillsägelser som är motiverade av de regler eller resevillkor som kollektivtrafikföretaget ställt upp avseende exempelvis trängsel. Av Kazimir Åbergs rättsutredning framgår vidare att en trafiktjänsteman har rätt att lämna information om de föreskrifter och allmänna råd som Folkhälsomyndigheten utfärdat för verksamheter och för kollektivtrafiken för att undvika smitta av covid-19.

Om trängsel uppstår – antingen på perronger, vid hållplatser eller i ett visst färdmedel – har en trafiktjänsteman rätt att ge trafikanter och andra de anvisningar eller tillsägelser som behövs för att ordningen eller säkerheten i trafiken ska upprätthållas.

Om en trafikant eller annan inte följer en anvisning eller tillsägelse, och det har väsentlig betydelse för ordningen eller säkerheten i trafiken, är personen skyldig att lämna trafikföretagets område eller färdmedel på uppmaning av trafiktjänstemannen. Som exempel kan tas att kollektivtrafikföretaget, av smittskyddsskäl, har bestämt att en buss som normalt tar 50 passagerare enbart får medföra 20 passagerare. När den 21:a passageraren går på bussen kan föraren kräva att personen lämnar färdmedlet.

Om personen inte gör som föraren har sagt får en polis eller ordningsvakt avvisa eller avlägsna honom. Polisen eller ordningsvakten har att självständigt pröva om personen uppträtt på ett sådant sätt att beteendet haft väsentlig betydelse för ordningen eller säkerheten som gör att personen kan avvisas eller avlägsnas. Anser sig föraren mot bakgrund av givna förhållningsregler förhindrad att lämna hållplatsen före det att den 21:a personen klivit av bussen får det anses att en störning i trafiken har uppstått. I allmänhet bör polisen kunna godta trafiktjänstemannens bedömning av händelseförloppet, prop. 1992/93:210 s. 308. Begreppet avvisa innebär en verbal tillsägelse och begreppet avlägsna innebär att personen handgripligen förs ut.

Järnväg (regionaltåg, pendeltåg, Roslagsbanan, Saltsjöbanan m.m.)

Det finns inget hinder mot att järnvägsföretaget eller dess anställda informerar resande och andra om innehållet i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (HSLF-FS 2020:12 med ändringar t.o.m. HSLF-FS 2020:31) eller i företagets resevillkor.

I vissa situationer kan en person som inte följer tillsägelser att följa järnvägsföretagets regler till undvikande av smittspridning av covid-19 komma att uppträda på ett sådant sätt att ordningen störs eller rent av så att säkerheten i järnvägsdriften äventyras.

En person som har en befattning inom säkerhets- eller ordningstjänsten vid ett järnvägssystem hos en infrastrukturförvaltare eller ett järnvägsföretag har i dessa fall befogenhet att fysiskt avlägsna personen, 9 kap. 3 § järnvägslagen. Befogenheten följer således med befattningen som ordningspersonal.

Om det är absolut nödvändigt får sådan personal omhänderta en person som stör ordningen eller äventyrar säkerheten. Om så sker ska Polismyndigheten underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att personen har överlämnats till polis eller det inte längre finns skäl till omhändertagandet. Ett omhändertagande får dock aldrig vara längre än sex timmar. (Se 9 kap. 3 § första stycket järnvägslagen.)

Avlägsnanden och omhändertaganden ska verkställas med beaktande av behovs- respektive proportionalitetsprincipen enligt 9 kap. 4 § järnvägslagen.

En polis eller en ordningsvakt har samma befogenheter att ingripa i situationer som avses i 9 kap. 3 § järnvägslagen som en befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst (se 13 § och 29 § tredje stycket polislagen).

Med begreppet järnvägssystem avses enligt 1 kap. 4 § järnvägslagen järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon samt drift och förvaltning av infrastrukturen och fordonen. Järnvägsinfrastruktur definieras i samma paragraf som spår-, signal- och säkerhetsanläggningar avsedda för järnvägstrafik, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande.

Sjötrafik

Det finns inget hinder mot att sjötrafikföretaget eller dess anställda informerar resande och andra om innehållet i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (HSLF-FS 2020:12 med ändringar t.o.m. HSLF-FS 2020:31) eller i företagets resevillkor.

I vissa situationer kan en person som inte följer tillsägelser att följa sjötrafikföretagets regler till undvikande av smittspridning av covid-19 komma att uppträda på ett sådant sätt att ordningen störs eller rent av så att säkerheten i sjötrafiken äventyras.

Regler om ordningen i sjötrafik finns, avseende passagerare, i 15 kap. 9 § sjölagen. Där föreskrivs att passageraren är skyldig att följa föreskrifter om ordning och säkerhet under resan. Av detta följer motsatsvis att de anställda vid sjötrafikföretaget kan ge anvisningar och tillsägelser om sådana föreskrifter.

Enligt 53 § sjömanslagen får befälhavaren bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt för att upprätthålla ordningen ombord. Befogenheten gäller gentemot passagerare och besättning. Samma befogenhet har den som befälhavaren beordrar att biträda vid våldsanvändningen liksom den som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.

Det finns inte någon begränsning till användning av viss typ av åtgärd som i ordnings- respektive järnvägslagen. Den åtgärd som, med beaktande av behovs- och proportionalitetsprinciperna, är bäst lämpad för att upprätthålla ordningen får användas: exempelvis avvisande, avlägsnande eller omhändertagande, prop. 1973:40 s. 172.

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!