Samverka med involverade aktörer för att ta fram lämpliga utbildningsinsatser.

Utmaning: utbildning och samverkan

Många kommuner beskriver flera utmaningar som påverkar arbetet med kompetenshöjande insatser:

• behov av kommunikation och samverkan. Flera kommuner lyfter att samarbete mellan alla aktörer är avgörande för att undvika informationsmissar och för att kunna lösa praktiska frågor, exempelvis uppföljning av närvaro så att inte lön utgår trots långvarig frånvaro från studier.
• varierande förutsättningar att organisera egna utbildningar. Mindre kommuner kan ha svårt att starta utbildningar även när behovet är stort, eftersom antalet deltagare inte räcker för att fylla en hel studieklass.
• utbildningsutbud som inte alltid matchar behoven. Det kan saknas flexibilitet i utbudet, där verksamheterna snarare behöver riktade punktinsatser än en hel vård- och omsorgsutbildning. Individers behov varierar också beroende på tidigare studier och personliga förutsättningar.
• kombination av medel och statsbidrag. Många kommuner behöver använda olika typer av finansiering parallellt för att kunna stärka arbetet med Äldreomsorgslyftet.

Exempel på lösningar från kommuner

Här presenteras några exempel från kommuner.

Central funktion samordnar kontakten

Flera kommuner beskriver det som en framgångsfaktor att ha en central funktion i kommunen som ansvarar för kontakten med utbildningsanordnare och chefer. En sådan funktion beskrivs skapa tydlighet och långsiktighet i arbetet, vilket underlättar kommunikationen.

Träffar månadsvis

I en mindre kommun träffas den samordnande funktionen och utbildningssamordnaren månadsvis för att stämma av hur utbildningen fortlöper. Träffarna sker fysiskt, vilket beskrivs fungera bättre än digitala träffar.

Kontinuerlig kontakt om studierna

En mindre kommun har skrivit in i avtalet med utbildningsanordnaren att det ska finnas en kontinuerlig kommunikation med chefen för verksamheten som medarbetaren är knuten till. Detta för att chefen ska få kännedom om det finns medarbetare som inte fullföljer sina studier. Det upplevs som positivt att ha en struktur för denna typ av kommunikation, då medarbetare kan vara olika aktiva i att själva uppdatera sin chef om hur det går i studierna.

Gemensamt forum för alla inblandade

En mindre kommun har introducerat regelbundna avstämningar mellan utbildningsanordnare, samordnande funktion och arbetsgivare, vilket har lett till en stärkt samverkan och förbättrad dialog. Genom ett gemensamt forum med alla aktörer, inklusive Vård- och omsorgscollege, har man säkrat kvalitet och kontinuitet i utbildningen.

Nära samarbete med grannkommun

En mindre kommun har etablerat ett nära samarbete med en grannkommun som saknar utbildningsprogram inom vård och omsorg. Genom gemensamma forum för dialog delar de erfarenheter, diskuterar lärlingskap och samordnar praktikplatser för elever. Arbetet stärker både utbudet av utbildningar och möjligheterna för elever att ta del av relevanta praktikplatser.

En mindre kommun har tidigare satsat på språkutbildningar, men saknade på egen hand både tillräckliga resurser och utbildare för att möta behoven. För att ändå kunna erbjuda sina medarbetare språkutbildning inleddes därför ett samarbete med grannkommunen. Genom samarbetet fick medarbetarna möjlighet att delta i utbildningar hos grannkommunen, samtidigt som kommunen kunde säkerställa att språkutvecklande insatser fortsatt erbjudas till medarbetare i den egna verksamheten.

Dela på utbildningsanordnare eller samarbeta

En större kommun delar utbildningsanordnare med en närliggande kommun. Det gör att platserna kan delas mellan kommunerna på ett effektivt och ekonomiskt fördelaktigt vis.

I en mindre kommun har den lokala utbildningsanordnaren ett nära samarbete med andra utbildningsanordnare i närliggande kommuner. Det gör att exempelvis elever som har större utmaningar med svenska språket kan fångas upp och hänvisas till andra skolor, som har förutsättningar att hjälpa personen bättre

Validering av utbildning

Flera kommuner har arbetat mycket med validering – genom detta kan den totala utbildningstiden förkortas. Detta beskrivs som uppskattat av både chefer och medarbetare. Ett nära samarbete med utbildningsaktören lyfts som en framgångsfaktor för att säkerställa ett gott arbete med validering.

En mindre kommun berättar att de, tillsammans med flera grannkommuner, driver ett gemensamt valideringsprojekt med stöd från Europeiska socialfonden. Inom projektet har en modell utvecklats för att kartlägga medarbetares befintliga kunskaper och ge möjlighet att komplettera det som saknas. Tack vare detta har många kunnat validera flera kurser i vård- och omsorgsutbildningen och därmed förkortat sin totala studietid.

Medel från Äldresomsorgslyftet till interna utbildningar

En större kommun använder medel från Äldreomsorgslyftet för internutbildningar som är riktade mot verksamheternas behov. Utbildningarna tas fram i nära samarbete med vård- och omsorgscollege och lyfts som viktiga för verksamhetens samlade kompetensutveckling.

Stöd av annat statsbidrag

I en mindre kommun finansierades undersköterskeutbildningar via Äldreomsorgslyftet, men samtidigt uppstod ett behov av att stärka undersköterskornas kunskaper inom enklare hälso- och sjukvårdsuppgifter, som att mäta puls, blodtryck och temperatur. För att möta detta behov tog kommunen hjälp av statsbidraget Säkerställa en god vård och omsorg av äldre för att finansierade en sjuksköterska som både höll i teoretisk utbildning och gav praktisk handledning ute på kommunens olika enheter. Satsningen beskrivs som mycket uppskattad och har bidragit till viktig kompetensutveckling inom ett område där det fanns ett tydligt behov.

Kombinera med medel från Omställningsfonden

I en mindre kommun fanns det inte tillräckligt med lärare att tillgå för att starta en ny klass. Lösningen blev att finansiera en projektanställning för en ny lärare med hjälp av Omställningsfonden. På det sättet kunde antalet utbildningsplatser öka och fler medarbetare kunde genomgå en vård- och omsorgsutbildning via Äldreomsorgslyftet. En fördel blev även att läraren endast hade en klass, vilket gjorde att planeringen inte behövde ta hänsyn till andra klasser och därför kunde anpassas helt efter verksamhetens och medarbetarnas behov.