Stärkta kunskaper i svenska
För låga kunskaper i svenska kan vara ett hinder för att ta del av vård- och omsorgsutbildning.
Utmaning: språkkunskaper
En utmaning är att medarbetare i äldreomsorgen saknar tillräckliga svenskkunskaper för att till fullo kunna utföra sina arbetsuppgifter. Det kan också handla om att man inte uppfyller den nivå av svenska som krävs för att tillägna sig en vård- och omsorgsutbildning. Det skapar hinder och leder till att kommunen inte kan utbilda medarbetare i önskvärd takt
Exempel på lösningar från kommuner
Kombinationsutbildning
En mindre kommun har startat en kombinationsutbildning, där medarbetare som inte når upp till grundläggande svenskkunskaper läser detta parallellt med vård- och omsorgsutbildningen. I den reguljära vård- och omsorgsutbildningen är medarbetarna borta för studier en dag i veckan, men i kombinationsutbildningen tillkommer ytterligare en dag för språkstudier.
Vuxenubildningen tar fram individanpassade studieplaner
En mindre kommun upplevde att flera medarbetare klarade vård- och omsorgsutbildningen men inte de tillhörande svenskkurserna. För att möta detta har ett samarbete startats med den lokala vuxenutbildningen, som tar fram individuella studieplaner anpassade efter varje medarbetares behov. På grund av lärarbrist sker en stor del av undervisningen på distans, men kommunen har också infört möjligheten till klassrumsundervisning – något som visat sig vara en viktig framgångsfaktor.
Medarbetare som inte slufört SFI-D
En större kommun har startat upp ett projekt för medarbetare som har påbörjat, men inte slutfört, SFI-D. De får möjlighet att studera klart kursen på arbetstid med 50% studietakt, och får sedan ett ”snabbspår” in i en vård- och omsorgsutbildning via Äldreomsorgslyftet.
Lokal folkhögskola stöttar medarbetare
En större kommun genomför en pilot tillsammans med en lokal folkhögskola, för att medarbetare ska kunna nå gymnasienivå i svenska. Utbildningen har vård- och omsorgsinriktning, med ett tydligt fokus på svenska språket. Cheferna anmäler medarbetare till en kartläggning där utbildaren bedömer deras språknivå, för att sedan placera dem i grupper med liknande förkunskaper. Studierna bedrivs sedan på halvtid, där längden på studierna beror på förkunskapsgrupp. Det är viktigt att samarbete med vuxenutbildningen, eftersom folkhögskolor vanligtvis inte sätter betyg. Vuxenutbildningen behöver därför kunna ta emot studenter till vård- och omsorgsutbildningar där grundläggande kunskaper intygas på annat sätt, exempelvis genom omdömen.
Språklärare på arbetsplatsen
En större kommun upplevde svårigheter med språkutbildning för medarbetare med endast SFI-nivå. Kommunen har nu ett koncept med språklärare på arbetsplatsen, vilket finansieras med medel från Europeiska Socialfonden. Man upplever att det blir mycket snabbare utväxling när man lär sig sitt yrkesspråk, eftersom det blir mer motiverande att lära sig språket. Tanken är att fler medarbetare ska kunna nå de svenskkunskaper som behövs för en utbildning inom Äldreomsorgslyftet.
En central strateg för språkutveckling
En större kommun har tillsatt en central språkutvecklingsstrateg, som har ett övergripande ansvar för att driva frågor som handlar om språkhöjande insatser. Denna funktion kan till exempel hjälpa till att exempelvis bedöma personalens språknivå och besluta om medarbetaren kan fullfölja en vård- och omsorgsutbildning inom Äldreomsorgslyftet, eller om den behöver andra satsningar för att höja sina svenskkunskaper.
Distansutbildning
En mindre kommun har utarbetat en modell där vård- och omsorgsutbildningen bedrivs mestadels på distans på heltid, medan medarbetare som behöver extra språkutbildning erbjuds halvtidsstudier på plats.
Minska på studietakten
En större kommun har dragit ner studietakten från 50 % till 25 % för de som har svårare att klara utbildningen på grund av språket – samtidigt som de arbetar i verksamheten.
Tips på annat stöd
Reflektionsfrågor
Frågorna kan användas för individuellt eller gemensamt lärande och diskussion.
- Hur arbetar vi idag med språkhöjande insatser för medarbetare som inte har grundläggande svenskkunskaper?
- Finns det möjlighet och utrymme att använda medel från Äldreomsorgslyftet för utbildningar i svenska på grundläggande nivå?
- Ser vi ett behov av att anpassa utbildningarna eller göra dessa mer flexibla? På vilket sätt hade man kunnat möta dessa behov?
- Upplever vi att medarbetare med annat modersmål än svenska har större svårigheter att klara en vård- och omsorgsutbildning på grund av språkkraven?
- Vad hade behövts för att fler ska kunna fullfölja en vård- och omsorgsutbildning med tillhörande svenskkurser?
- På vilka sätt skulle vi kunna samverka med utbildningsanordnaren för att stötta medarbetare i att fullfölja sina studier?